Det onda behövs fär att det goda ska skärpa sig
Vi går på värde-grund!
Bara några dagar kvar till valet och på sociala medier är det fullt med värderingar om än det ena än det andra och allt handlar om värderingar. De så kallade onda pekar ut de så kallade icke-önskvärda precis som de så kallade goda pekar ut de icke-önskvärda. Uppdelningen av vi och dem återkommer överallt.
Det är något som är fel här. Varför ska vi hålla på att värdera hela tiden och varför ska vi dela upp människor i vi och dem?
Vi är ju människor allihop. Eller?
Vi är här tillsammans på jorden och det gäller samtliga. Sverigedemokraterna är det parti vars politik jag minst kan ställa upp på men det sätt som partiet blev bemötta på från början eller ska vi säga icke-bemötta är något som gynnar dem. De blev utmobbade på det sättet att de andra politikerna inte pratade med dem och det är ju rena sandlådementaliteten. De enda som gynnades av det var Sverigedemokraterna själva för de blev martyrer, en del människor tyckte givetvis synd om dem. Vad är det för politiker som vi har i vårt land egentligen som inte kan möta en oliktänkande med sakfrågor och sakargument. Det enda sätt att få människor att förstå att Sverige skulle missgynnas av Sverigedemokraternas politik är ju att skarpt bemöta det de står för. Men hellre tysta ner. Är politikerna inte pålästa eller vad är det frågan om?
Grunden till hat människor emellan har jag funnit ligger i att vi värderar. De som är trygga i sig själva gör det inte men de flest av oss gör det och det beror inte bara på mindesvärdeskomplex utan det beror på att vi har lärt oss att det är så vi ska göra, det vill säga att vi ska värdera. Vi talar om vikten av kristna värderingar men det handlar inte om kristna värderingar det handlar om kyrkans värderingar för Kristus sa att vi inte skulle döma. Han värderade inte. Tvärtom. Men det verkar helt ha kommit i skymundan.
Om vi ska fungera i det här landet så går det inte genom att mobba varandra och dela upp människor i kategorier som bra - dåliga, goda - onda, önskvärda - icke önskvärda. Vi är här tillsammans och om vi ska få bukt med hatet mellan människor så kan det aldrig ske genom att bemöta varandra med tystnad. Eller att sätta upp staket eller skrika glåpord efter varandra. Mobbning är väl inget som ska vara okej vare sig i det privata livet eller i politik. Eller?
För mobbning handlar ju inte bara om att skrika glåpord eller genom fysisk handling skada en annan utan det handlar ju också om att inte bemöta en annan människa.
Jag har mött det, tystnaden. I kyrkan och från människor som stått mig nära. Till slut var jag tvungen att bryta med de människor som bemött mig med tystnad för jag orkade inte bära tystnaden. Så också jag blev tyst men jag kunde inte göra på annat sätt. Och ibland är det tyvärr den enda vägen som man kan gå när inget annat hjälper i det personliga livet men inom politik så ska ju polerna kunna möta varandra annars är det ju ingen politik utan liknar mest diktatur. För polerna behövs för att vi ska utvecklas, så hemskt är det att det onda behövs för att det goda ska skärpa sig och bli gott på riktigt och inte bara i ord.
Jag hoppas att det snart ska bli uppenbart för gemene man och kvinna att kyrkans sätt att värdera behöver mista sin kraft och att vi ska förstå att vi alla är här tillsammans och att vi på något sätt måste hitta ett sätt att fungera tillsammans. Det är till och med så att vi är lika mycket värda och att vi heller inte kan prata om värde när vi talar om människan, för människan är ingen sak. Vi är ovärderliga varenda en av oss oberoende av typer och sorter och det är svårt att ta in det eftersom vi endast ser människors handlingar och utifrån det dömer.
Men självklart måste vi arbeta mot förtryck och onda handlingar men så länge vi ser på varandra med värderingsögon så kommer vi inte vidare tillsammans och då kan ingenting bli bättre, då fortsätter krigen både på global och privat nivå hemma vid köksbordet.
Jag vikarierade som församlingspedagog en tid för några år sedan och jobbade med konfirmander bland annat. Några år senare mötte jag en av mina konfirmander som berättade att hon mött en käresta, min kommentar till det hela var att det var roligt och så sa jag: "det är du verkligen värd." Hon reagerade omedelbart och ifrågasatte vad jag menade med att hon var värd det. Hennes kommentar kändes som en spark i magen. För det är ju något som man då och då säger när man vill visa att man tycker om personen men samtidigt fick hennes kommentar upp ögonen på mig vad avser värderingar. För det är ju inte klokt att vi håller på att värderar hela tiden. Att vissa skulle vara värda gott innebär ju också att andra inte är det. Det innebär också att vi inte är lika mycket värda och det legitimerar i bortre änden våld och rasism. För ingen skulle skada en annan om vi inte såg på varandra med värderingsögon. Så länge vi inte är missgynnade så känns det okej, men vad är det som säger att vi kommer gynnas i alla lägen? För det är ju så med värderingar att de kan lika gärna peka med hotfullt finger mot oss i ett annat läge, i en annan tid. Så när vi går till vallokalerna på söndag så får vi på något sätt hitta det parti där vi möter minst värderingar och mest mänsklighet så kanske det finns hopp om vårt fina land där alla ska få plats.
Anna-Carin Jansson Rapp den 6 september 2018
