Författare Ämne: Änglar och profeter skulle gråta över Sverige  (läst 242 gånger)

Utloggad admin

  • Administrator
  • Jr. Member
  • *****
  • Antal inlägg: 54
    • Visa profil
    • URBRA Urmakeri - hemsida
Änglar och profeter skulle gråta över Sverige
« skrivet: augusti 15, 2018, 19:39:44 »
Änglar och profeter skulle gråta över Sverige

Såg en dokumentär häromdagen utifrån James Baldwins manus skrivet efter att tre av hans vänner blivit mördade. Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King Jr. Utifrån dessa vänners död berättar han sin historia om Amerika. Problemet säger Baldwin i en intervju är inte hur det går för en neger här eller en svart där utan den verkliga frågan är hur det ska gå för landet. Filmaren Raoul Peck låter Baldwins röst tala från 1987 och tecknar bilden av den afroamerikanska historien och vad det innebär att vara svart i USA idag. (OBS! Dokumentären kan ses till den 4 september 2018 på svtplay.se)

Dokumentären sa mig att rasism handlar om mobbningen som sker i ett land eller mellan människor, för det är ju faktiskt det rasism handlar om, just mobbning. När man utesluter, när man inte släpper in och när man motar bort en människa. Det är ren och skär mobbning och det säger ingenting om den som mobbas men allt om den som utövar mobbningen, den säger också mycket om det land som mobbningen får härja. Om ett land tillåter rasism, det vill säga mobbning utan att göra något åt det så talar det om ett land som är sjukt och som står på randen av en ravin och som om mobbningen får fortgå går under. Vi talar ofta om hur en del människor är så hemska som uttrycker sig rasistiskt men hur är vi själva?
Få är de samtal som inte innehåller bedömningar och värderingar av människor, samtal där vi till och med dömer andra och vi vill helst sätta människor i fack och kategorisera. Negativa människor är farliga för hälsan såg jag en rubrik berätta i DN häromdagen. Dem ska vi hålla oss undan, de negativa människorna kallas för energitjuvar. Men vad är egentligen en negativ människa och vad är en positiv människa?
Varför håller vi på att värdera hela tiden?
Gurus lär ut att vi ska avsluta kontakten med negativa människor, precis som kyrkan lär de ut ett vi och dom tänkande som ligger farligt nära rasismen. Tänker också när jag läser om att hålla negativa människor borta att det kan vara en form av propaganda. De negativa människorna har kanske något att säga om samhället som är på väg att kollapsa när man legitimerar uteslutning och mobbningssystem när man talar om att man kan stänga ute människor som man anser negativa. Endast lyckan och den så kallade idyllen får plats och där finns ingen plats för kritiskt tänkande och ifrågasättande och det var också något som Baldwin tog upp att Amerika länge levt i en fantasivärld där idyllen har blivit en form av skenvärld men där verkligheten hela tiden legat inunder och sett helt annorlunda ut. Den sociala verkligheten förnekas och bristen på övertygelse och personlig auktoritet ses till och med enligt Baldwin som tecken på sympatiska och demokratiska drag. Änglar och profeter skulle gråta över dagens Amerika säger Baldwin.

Änglar och profeter skulle gråta över Sverige. Men Sverigedemokraternas kategoriseringar av människor, vi - dem är något som skrämmande nog är något vi alla håller på med varje dag. Vi tycker att rasister är så hemska men många av våra samtal handlar om att göra bedömningar av människor och till och med så dömer vi människor som vi menar inte passar in däribland de som anses negativa och obekväma därför att de ifrågasätter den så kallade idyllen, vi vill sätta i fack och vi vill kategorisera. Precis som rasisten gör, precis som många Sverigedemokrater gör och precis som mobbaren gör, men också precis som kyrkan lärt människor att göra. Allt bottnar där, i kyrkans människosyn.

Vi är präglade av kyrkan. För kyrkan har lärt människor att tänka i vi - dem termer. De som gör rätt, de som gör fel, de som är goda, de som är onda, de som blir räddade och de som går förlorade. De som är innanför, de som är utanför. Detta sätt att kategorisera människor, att värdera människor och vår tillvaro istället för att uppleva den och ta in den såsom den är bottnar i vårt kristna arv. Allting värderas. Man talar till och med om att det är viktigt med värderingar och det är något som många håller med om. Men vems värderingar ska gälla? Vad och vilka är det som kyrkan tycker att vi ska värdera?

Baldwin tar också upp något som Malcolm X sa angående utanförskap. Han sa att den mest segregerade tidpunkten under veckan var kl. 12.00 om söndagarna då de vita satt i sina kyrkor. Då undrar jag vart det kristna kärleksbudskapet har tagit vägen och det är en fråga som jag ofta ställer mig för kärlek har ju inget att göra med värderingar eller kategoriseringar av människor.

Var är alla dem som tänker själva och ifrågasätter, vågar vi inte stå upp för våra åsikter i rädsla för att bli betraktade som negativa och därmed uteslutas ur den så kallade gemenskapen i samhället?

Änglar och profeter skulle gråta över Sverige.

Anna-Carin Jansson Rapp den 14 augusti 2018