Författare Ämne: Tankar om hur vi m?nniskor kan f? kontakt med varandra  (läst 2607 gånger)

Utloggad admin

  • Administrator
  • Jr. Member
  • *****
  • Antal inlägg: 55
    • Visa profil
    • URBRA Urmakeri - hemsida
Tankar om hur vi m?nniskor kan f? kontakt med varandra
« skrivet: september 07, 2017, 11:09:56 »
Att v?ga m?ta sin egen r?dsla ?r att v?ga m?ta andras

Att v?ga m?ta andras r?dsla ?r att v?ga m?ta sin egen.
Att v?ga m?ta sin egen r?dsla ?r att v?ga m?ta andras.

S? sv?rt det ?r n?r vi ?lskar n?gon innerligt.
Vi vill inte att den andra ska m? d?ligt s? det kan g? s? l?ngt att vi vill att den andra ska s?ga att allt ?r bra ?ven n?r det inte ?r det.
Vi l?ngtar efter kontakt efter n?rhet men d? m?ste vi v?ga detta sv?ra med att v?ga m?ta sin egen r?dsla f?r att v?ga m?ta andras.

?nskar jag kunde s?ga att jag alltid v?gar det, men n?r det kommer till dem som st?r en n?ra som ber?r mig innerligt s? vill jag inte att n?got n?gonsin ska drabba den jag h?ller av. S? jag vill till och med blunda f?r verkligheten s?som den ?r s?som den faktiskt ?r. F?r den inneh?ller det svarta s?v?l som det ljusa och jag vet ju egentligen att vi inte kan blunda f?r den sanningen.

Det talas mycket om att vara l?sningsfokuserad och med det menas ofta att ist?llet f?r att fokusera p? problemet s? ska man pr?va att hitta l?sningen. Men det ?r ju s? t?nker jag att om man inte fokuserar p? problemet s? beh?ver man ju ingen l?sning.
Jag tror aldrig att man ska l?mna sitt f?rflutna och bara g? vidare, jag tror man m?ste b?ra med sig sitt f?rflutna varsamt och med stor k?rlek till sig sj?lv. F?r l?mnar vi v?rt f?rflutna f?r att det sm?rtat och inte vill titta tillbaka s? blir vi inte hela, vi blir rotl?sa och f?r ingen insikt i oss sj?lva. S? ?ven om det sm?rtar s? tror jag att man beh?ver erk?nna f?r sig sj?lv n?r livet blivit fel och pl?gat oss att s? har det varit och det kan ge en st?rre ?dmjukhet inf?r andras lidanden. Men det ?r sv?rt och fruktansv?rt k?mpigt men det ?r ocks? en del av livet.

Jag blir s? uppr?rd och ledsen ?ver hur den s? kallade moderna m?nniskan blivit fullproppad med r?d om att inte titta tillbaka utan bara koncentrera sig p? gl?djen och att g? vidare. S? sitter nutidsm?nniskan d?r sedan ensam i sin l?genhet d?rf?r att ingen vill veta av hans eller hennes sorg och sm?rta, inte ens de "l?sningsfokuserade" psykologerna. Det s?ndes f?r en tid sedan ett program fr?n Dox som heter The Swedish theory of love. De tog upp fr?gan hur svenskarna blev v?rldens mest ensamma folk. De ber?ttade att i Etiopien som ?r Sveriges motpol l?mnas man inte ens ensam efter d?den. N?gon finns alltid vid din sida. I Sverige kan en m?nniska ligga d?d i ?r utan att n?gon fr?gar efter honom eller henne.

Det ?r v?rt att k?mpa ett helt liv f?r att v?ga m?ta sin egen r?dsla f?r att v?ga m?ta andras d?rf?r att vi f?r en v?n f?r livet i honom eller henne som vi v?gar m?ta ?ven i det svarta. Men det kan ta ett helt liv f?r att v?ga och vi kommer kanske bara halvv?gs men det ?r v?rt det, det kanske kan g?ra detta ensamma land mindre ensamt.
Sedan ?r det ju s? att vi ?r m?nniskor och vi f?r faktiskt s?ga att vi inte v?gar till det kr?vs ocks? mod, att erk?nna sin svaghet ?r en styrka i sig. Att v?ga s?ga till den andre att "jag v?gar inte m?ta din r?dsla nu". Att f? h?ra det kan g?ra att man k?nner sig mindre ensam. Ja, inte ensam alls faktiskt f?r d? vet man att min v?n har det som jag hon/han ?r ocks? r?dd och d? ?r man inte l?ngre ensam i sin r?dsla. Men att erk?nna svagheter ?r ett bland det sv?raste men denna v?rlden vore mindre ensam om fler v?gade g?ra det.

Att v?ga m?ta andras r?dsla ?r att v?ga m?ta sin egen.
Att v?ga m?ta sin egen r?dsla ?r att v?ga m?ta andras.

Anna-Carin Jansson Rapp den 19 februari 2017

Skriv g?rna och reflektera kring min text eller skriv ner egna tankar om livet och om hur vi m?nniskor kan f? kontakt med varandra.